Visar inlägg från januari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Om språkproblem

Importerade verb som slutar på -era, som till exempel studera, promenera, donera, prestera o.s.v. betecknar medvetna handlingar. Denna intuitivt begripliga regeln kan journalisterna i DN och andra tidningar inte lära sig. I dag den 18 januari står det på första sidan: "Arbetslöshetssiffror riskerar att bli missvisade." Till och med den lysande Peter Wolodarski skriver:" ...inställningen riskerar att..." i sin krönika samma dag. Men varken siffror eller inställningar kan riskera något. 

Det är uppenbart att riskera som betyder att ta en risk har kommit att betyda att det finns en risk. Det är magisk realism. Tingen tar över. Det räcker med att inte förstå det egna språket för att skapa ny värld.  

Om friheten att kränka

”Det finns inget egenvärde i att kränka våra medmänniskor- men värdet av att ha rätt att göra det är absolut och omätbart.”

Jag läser denna mening i Dagens Nyheters osignerade ledarsida den 8 januari i år med bultande hjärta. Ser jag rätt? Dessa ord är föranledda av händelserna i Paris.

Möjligen är andemeningen att man har rätt att säga sin mening oavsett om någon blir kränkt. Det är något annat än att ha rätten att kränka. Alla kan t.ex. råka köra på någon, men det innebär inte att de har rätt att göra det.

Själva ordet ”kränka” säger entydigt att det handlar om något som berör människorna djupt och plågsamt. Hur kan någon ha rätt att göra det?

Endast utifrån övertygelsen om att man står över alla andra är min gissning. Det är en farlig övertygelse och ju fler när den desto farligare blir den.

Värdet av att ha rätt att kränka andra är varken absolut eller om omätbart.

En sådan rätt borde överhuvudtaget inte finnas.

Theodor Kallifatides

 

Nyare inlägg