Visar inlägg från februari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

En vacker poet

I går kväll på Skagerraks hotell i Strömstad inför en stor publik blev Ann Smith intervjuad och man läste några av hennes dikter. Hon är 85 år nu. Hon är född i Strömstad och man berättade för mig att stadens manliga del var galen i henne och sörjde länge när hon flyttade därifrån. Hur många kvinnor var galna i henne kunde man på den tiden inte veta. Vi pratade en kort stund. Vi kände varandra som kolleger. Hon log och skrattade och hennes ansikte var som om tiden bara hade smekt den. Hon strålar ännu, tänkte jag och mindes ståhejet kring henne när hennes erotiska dikter publicerades på sjuttiotalet. Hon var otroligt söt då och nu är hon helt enkelt vacker. 

Skönhetens tröst

I dag bilade jag från Stockholm till Strömstad. Jag hade glömt hur vackert Dalsland är och sedan Bohuslän. Solen dök upp framåt eftermiddagen, havet var stilla. Jag ska hålla ett föredrag om min senaste bok i morgon, men man upplyste mig att man hade varit tvungen att byta lokal eftersom det hade anmält sig många fler än vad arrangörerna trodde. Man tog mig till den nya lokalen för att bekanta mig med den. Det blir den spensliga vitkalkade kyrkan i Strömstad.

"Så länge man inte flyttar mig till kyrkogården är det helt okej" tänkte jag. 

Det var en sådan dag då man kunde tänka sig den egna döden utan rädsla. Allt det här blir kvar ändå. Och det är en stor tröst.  

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Är jag svensk nu?

Ofta får jag frågan om jag efter femtio år i Sverige känner mig som en grek eller som en svensk. Det är en legitim och intressant fråga. Hur mycket förändras man? Till vilken grad kan man bli en annan människa? Mina första 25 år levde jag i Grekland, de flesta i Athen. (Datorn vill att jag ska ta bort h-et, men datorn kan dra. Det är som att dra ner kjolen på min stad.) Nåväl, hur ska jag kunna glömma allt jag upplevde och lärde mig där? Det vore minst lika konstigt om de femtio åren här inte har lämnat sina spår. Vad blir man då? Det långa svaret får inte plats här, men ni får det korta. Man blir som en hund med två svansar. Ibland viftar man med den ena och ibland med den andra.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Negativ ränta

Ensam hemma. Hustrun på Gotland. Dottern i New York. Söndag eftermiddag. Det töar, men inte i mitt hjärta. Men så dyker sonen upp med sin käresta. De stannar en lång stund, de förklarar på min fråga vad negativ ränta är för något. Det är hur kul som helst. Sedan går de sin väg och det blir ännu ensammare.


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Underbara Sverige!

I dag var jag uppe i ottan för att jag skulle tala om min senaste bok på Riksdagens Bibliotek redan klockan åtta. Jag bor i Huddinge så jag fick ställa klocka på kvart i fem. Jag var inte särskilt optimistisk. Jag trodde att det skulle bli den entusiastiska bibliotekarien och jag. Så fel jag hade. Stolarna räckte inte till. Jag blev rörd att se att så upptagna människor ändå tog sig tid för att sätta sig ner och lyssna en författare tala och läsa.  Ibland är inte bara Sverige fantastiskt utan även en hel del svenskar.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg