Visar inlägg från februari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Allt på en gång

I mer än tre decennier har jag suttit med mina vänner på restaurang Zum Franziskaner i Stockholm. Alltid vid samma bord. Man kan se vattnet därifrån, Skansen och båtarna, förälskade par med hund eller utan. Sedan gick någon vän bort och man satt vid samma bord och tänkte på honom. "Det är synd att vi inte kan gå till varandras begravningar" har den underbara Merete Mazzarella sagt. Kommer mina vänner att säga att här satt vi med honom, när jag är borta? Och vad ska de kalla mig? Theo, kalle, greken, grabbhalvan? Jag undrar och mitt hjärta fylls av ömhet för dem.  

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Man kan inte lita på minnet

Jag var upprörd i går över att man går in och ordnar och donar i Astrid Lindgrens böcker.Detta förskönande i efterhand är så underlig. Man kan inte behandla gamla texter med nutidens botox. Uppgiften är att förstå dem. Inte att göra dem till något annat. Men gårdagen hade flera överraskningar. Jag satte mig på ett konditori nära Odenplan för att få en kopp kaffe. Så såg jag ett wienerbröd som hette Spandau. Och jag fick kortslutning. Jag blandade ihop Spandau, som var ett fängelse för flera nazistiska krigsförbrytare efter andra världskriget med Dachau som var ett koncentrationsläger. Detta sa jag diskret till den artiga flickan bakom disken, som genast ringde till sina chefer. Jag höll på att starta ett tredje världskrig bara för att jag litade på mitt minne. Gammal man ska inte göra så gott han kan. Ibland ska han inte göra någonting alls!

Vändningen

För första gången på fem år får jag glada mejl från vännerna i Grekland. De verkar medvetna om svårigheterna som ligger framför dem, men också beslutna att ta strid för att återupprätta landet. Det är inte rimligt att Greklands skuld efter fem års genomgripande besparingar hela tiden har ökat och de nya lånen har huvudsakligen gått till att betala räntor av tidigare lån.

Jag hoppas att den nya grekiska regeringen behåller fattningen, tar sitt ansvar och genomför reformer som under alla omständigheter är nödvändiga utan att ge efter de stundom "huvudlösa" krav som ställs på landet.

Det är inte rimligt att grekiska barn i dag föds med en gigantisk skuld som andra har blivit rika på, såväl långivare som låntagare. Det är inte rimligt att den grekiska ungdomen ännu en gång ska emigrera. Det är femte gången under de senaste 70 åren. Det räcker nu.


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nyare inlägg