Visar inlägg från mars 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Misallodoxi

Betoningen är på den sista stavelsen. Detta ord är unikt. Det betyder nämligen att hata andras åsikter. Inte att älska sina gränslöst, det är fanatism. Vi har ännu inte funnit någon motsvarighet till detta gamla grekiska ord i något av de stora europeiska språken. Nu, när vi mer än någonsin behöver den. Hittar ni någon, låt mig veta.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vänner

Vi träffades när vi var tolv år gamla. Tre spinkiga grekiska pojkar. Den ene ville bli regissör, den andre skådespelare, den tredje författare. Vi blev det. I morse gick regissören bort. Efter sextiotvå års vänskap. Kvar är skådespelaren och författaren och vi vet inte vilken pjäs ska vi sätta upp. Men det finns alltid Ovidius.

                            Först måste timjan sluta dofta i Sicilien

                            Först måste floderna vända till sina källor

                            och först måste havet tömmas

                            innan jag glömmer dig, min vän.


Biografen Roy

Så heter biografen i Fårösund. Jag minns kvällar på sjuttiotalet då folk trängdes framför kassan. I kväll var vi åtta stycken plus två till som jobbade där. Det är en utmärkt lokal, med röda fåtöljer, gamla vackra lampor. En riktigt fin gammal biograf. Men folk går inte ut på kvällarna längre. Nu har man dessutom sänkt stora dela av ön i mörkret. Man sparar på den allmänna belysningen. Stora delar av Gotland försvinner efter klockan sex på kvällen så här års. Nog känns det lite sorgligt.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Frid

Jag satte mig på kaféet Maffen i Fårösund. Solen flödade. En sparvhök vakade över sundet alldeles orörlig. Varför är jag så lugn här? undrade jag. Det vet jag inte. Jag tror att det är ljuset. Det får mig att känna mig hemma. Hemma i Grekland. Gotland är mitt Grekland i Sverige. Så sa jag en gång till Ingmar Bergman. Och Fårö är mitt Sverige i Sverige, svarade han utan ironi. 

Det är kanske så det är. Det finns ett hem för oss alla. Det gäller att finna det.

I Helsingborg stod en skylt

I Helsingborg, vid det gamla färjeläget, hade staden placerat en skylt med ett citat från min första roman "Utlänningar". Jag blev mycket rörd över detta och nästan en smula sorgsen. Jag bodde i Helsingborg en tid. Mycket ensam, som en glömd åra. Det slitna kaféet vid hamnen var mitt andra hem. Jag satt där i timmar utan att någonsin tala med en enda människa. Men nu hade jag en skylt i "Vindarnas stad" och jag gick för att titta på den, men den var borta. Den var stulen. Man har stulit min namnskylt på min dörr och nu min skylt vid färjeläget. Är det vanligt med skyltstölder i Sverige eller är det bara jag som har otur?

Nyare inlägg