Visar inlägg från maj 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Ett barn ler

I dag såg jag dem. Flyktingarna över Medelhavet. Bortom alla nyhetsartiklar. Unga män med tomma ögon. Bland dem en ännu yngre kvinna med sitt barn i famnen. Solen gasar. Hon sitter i den smala skuggan av en cypress. Vad ska hända nu? Den grekiske polismannen är också ung. Han kan inte göra så mycket. Men han lyfter hennes pojke i luften och sjunger för honom sitt fotbollslags ramsa.

Pojken ler som bara ett barn kan ler.

Ibland förblir människor människor och mer kan man inte begära.

Tystnaden efter sorgen

Min far var 48 år gammal när han fick mig och min mamma bara 24. Jag vet, man kan ha många åsikter om detta, men att moralisera om det förflutna är lika futilt som att gräva ett hål i vattnet. Den stora skillnaden mellan dem i mina ögon var att pappa inte talade om sina upplevelser, det gjorde däremot mamma. Så det mesta jag vet om min pappa är vad mamma har sagt om honom.

"Han var en bra man. Jag lärde mig älska honom", sa hon när hon ville sätta mig på plats eftersom jag brukade förälska mig handlöst var tredje månad. 

"Jaja, du är kär, men när ska du börja älska någon?"

Jodå, den tiden kom.

Jag frågade aldrig min pappa vad han kände för mamma. Det var den manliga tystnadens tid. För egen del har jag landat i en kompromiss. Jag tycker inte om att tala om mina upplevelser, jag älskar att skriva om dem. På något sätt fyller jag rummet mellan mamma och pappa, mellan hans tystnad och hennes glada iver att tala om allt.


Det demokratiska kontraktet

I en demokrati överlåter medborgaren till staten ansvaret för att försvara landet  och medborgarna. Medborgaren överlåter till staten också ansvaret för skolan och vården, eftersom endast staten kan tillfredsställa de viktiga kraven på jämlikhet  och likvärdighet. I och med att medborgaren överlåter ansvaret för dessa områden till staten måste denne också acceptera att bestrida kostnaderna visa skatten. 

Det är också vad vi i stor sett gör. Men så börjar girighetens sirener sjunga. Det går att tjäna pengar på allt detta. Och kan man tjäna pengar så ska man också göra det. Skolorna blir privata, lärarna blir knähundar hos riskkapitalisterna och det samma gäller läkarna och annan personal på sjukhusen. Det ska maximeras och effektiviseras och bantas och slimmas.

Men man kan inte begära att skolor ska gå med vinst eller sjukhus och ännu mindre försvaret eller polisen eller domstolarna. Man kan inte heller låta en myndighet styra andra via ekonomiska åtgärder. Fastighetsverket gör det t ex omöjligt för museet x att finnas till genom att höja hyran som vore den en kjol.

Enväldet förutsätter oväld. Polisen ska inte vara korrumperad, inte heller domstolarna eller sjukhusstyrelser eller överbefälhavaren.

De ansvarar för det demokratiska kontraktet. Ingenting får ändra på det.