Visar inlägg från juli 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Greklands Golgata

Jag läser i NY Times att nästan inga pengar av de nya gigantiska paketet kommer att nå Grekland. Pengarna ska gå till att betala skulder i första hand. Knappt ett öre för att få landets ekonomi igång. Man lånar ut nya pengar för att få tillbaka gamla pengar. Ändå är det ingen av experterna som säger ett ord om detta. De talar om annat. Det är experternas nya roll: att tala om annat. Det är så vämjeligt det kan bli. Har grekiska folket inget ansvar i det hela? Nej, inte folket utan det korrumperade etablissemanget i Grekland som i samverkan med de lika korrumperade etablissemanget i EU har berikat sig. Korruptionen kräver alltid två händer.

Under tiden fortsätter det grekiska folkets Golgata.

När kommer korsfästelsen?   

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En man utan åthävor

Jag såg på TV Gunnar Hökmark skälla på Greklands statsminister Alexis Tsipras som en bandhund med förvridet ansikte. Jag såg Alexander Stubb med hårt kontrollerat vrede kräva antingen fullständig grekisk kapitulation eller Grexit. Jag såg den italienske finansministern tala med hopdragna ögonbryn och hotfull röst. Jag läste vad Wolfgang Schäuble och Martin Schultz sa. Det var trots allt Greklands demokratiskt valde statsminister och de behandlade honom med största möjliga vårdslöshet. Det var motbjudande. Ändå visade han ingenting. Han lyssnade och när han talade gjorde han det lugnt utan åthävor.

Det var så han vann mitt hjärta. En grekisk politiker som håller när det blåser. Och det kommer han att behöva. Överenskommelsen han slöt är inte någon fest. Åratal av åtstramningar väntar. Har han vunnit något då? En sak: jag tror inte att man i fortsättningen kommer att tala till honom som man har gjort.

Landet behöver djupgående reformer samt vissa möjligheter till ekonomisk återhämtning. Det är inte en dans på rosor. Men Alexis Tsipras har visat att han kan få de mest olikartade grupper att samarbeta. Nu måste alla greker göra sitt. Just nu finns det ingen annan politisk ledare i Grekland som kan få dem att inse det.

En stor poet

På söndag går grekerna till valurnorna för att säga Ja eller Nej till EU:s villkor. 

Jag kom att tänka på en dikt av Konstantin Kavafis - min älskade poet som levde och verkade förra seklet i Alexandria.

Översättningen är min och gjord alldeles nyss till förmån för den som bryr sig om mitt andra land. 


För somliga människor kommer en dag

då det stora Ja eller det stora Nej måste säga.

Det visar sig snabbt vem som inom sig bär ett Ja

och genom att säga det går denne sin heder och tro till mötes.

Den andre ångrar sig inte. Om han blev tillfrågad 

skulle han Nej säga igen. Ändå plågar honom

detta riktiga Nej resten av livet.

0 kommentarer | Skriv en kommentar