Visar inlägg från september 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Den stora konsten

I går, i min grekiska by, såg jag en fantastisk föreställning av Aischylos Perser, en av hans tidigaste tragedier där han tar ställning för fred och försöker trösta perserna som just hade förlorat större delen av sin här i kriget mot grekerna.

Månen var stor, natten ljum, nästan alla människor var där. Skådespelarna var uteslutande gymnasieelever. Deras späda röster och Aischylos mäktiga ord fick oss att sitta alldeles stilla med tårar i ögonen.

Allt är inte förlorat än. 

Om ryktets makt

I min bok om Herakles - antikens största hjälte - berättas det följande: Han kommer till en by och blir kungligt mottagen. På kvällens symposium medan berättar byborna om hans dåd, om hans stora sexuella kraft, om hans övernaturliga styrka. Han lyssnar smickrad, men ibland vill han ändå rätta till saker och ting. Nej, det var inte femtio ungmön på samma natt! Nej, det kom inte eld ur Hydrans mun och han hade aldrig ätit en hel oxe själv. 

Byborna vill inte lyssna på det örat. De vet bättre. De godkänner inte hans version. Han är för blyg o.s.v. Att han var med spelar ingen roll. Alla vet att åsyna vittnen är opålitliga.

Herakles inser att han har blivit större än sig själv. Hans rykte har stulit hans liv.

Det är på samma sätt med verkligheten idag. Den är kidnappad av alla rykten.

En falsk bild av världen

Man har alltid vetat det. Medierna vinklar verkligheten så att den snarare blir mer intressant än sant. Det är ingenting som journalisterna inte vet. Det finns alltid någon som läser lagen för dem, nu senast Hans Rossling. Men var ligger felet egentligen? De allra flesta journalister jag känner är mycket hyggliga, intelligenta och välutbildade människor. Varför väljer de då att presentera en falsk bild av världen? Varför talar de inte mer om den goda bilden av världen? 

Svaret är inte smickrande för någon. Inte för journalisterna som ger efter och inte för oss läsare som aldrig blir mätta av att läsa om olyckor, katastrofer, tillkortakommanden, korruption, skandaler och liknande. Och varför blir vi aldrig mätta? Därför att det är sådana ting som är nyheter. Den lyckliga vardagen erbjuder inte någon intressant läsning. Av detta följer att behovet av spänning växer. Det är inte en tillfällighet att de mest välmående samhällena frossar i våldslitteratur och film.

Bo Strömstedt, en av de stora tidningsmakarna, brukade säga att den bästa rubriken för en artikel är ordet: FIASKO! Ingenting väcker vår läslust som det. Således ska vi inte försöka fostra journalisterna utan oss själva. Vi behöver inte mer underhållning och tidsfördriv. Vi behöver sanning, insikt och skönhet. 

Amen!