Visar inlägg från november 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Svar på tal

Jag har alltid undrat vad snabbtänkheten är för egenskap. Det finns en sort som är lika snabba som kobror. En gång för länge sedan ringde jag till Lars Norén i ett ärende och jag frågade hövligt om jag störde. "Ja, svarade han, men alltför sällan." Och det kom blixtsnabbt, som om han hade repeterat detta hela förmiddagen. Voltaire var en sådan orm också. Följande kan jag inte låta bli att föra vidare. Den store filosofen ligger på dödsbädden och prästen ber honom att förneka Satan, varpå den döende säger. "Det är inte rätt stund för att skaffa sig fiender."

Vad är det för ett slags hjärna dessa människor har? Är de ständigt på defensiven? Går de omkring och förbereder sig för alla möjliga anfall? Är de svaga mer snabbtänkta än de starka? Men en notorisk översittare som Churchill kunde också vara mycket snabb.

Jag tillhör den olyckliga kategori som finner de dräpande svaren två timmar senare och värre har det blivit på svenska. Hemma kan vi inte gräla. Ingen av oss är snabbtänkt. Min hustru får tårar i ögonen för ingenting och jag står stum och stirrar på henne.

Det är arketypen för våra gräl. Det hade varit roligare om vi var lite snabbtänkta. 

Lögner och tystnader

Jag läser John Newsingers lilla bok "Som i en erövrad stad". Han är en etablerad engelsk historiker som skildrar hur Churchill kuvade den grekiska motståndsrörelsen efter landets befrielse från Nazityskland. Det är först nu man har tillgång till sådant material. Lennart Palm, professor historia på Göteborgs universitet, har skrivit förordet och i det läser jag en mening som plötsligt kastar ett nytt ljus över det förlutna. "Huvudproblemet är egentligen inte faktafel och regelrätta lögner." Det största problemet är tystnaden och förtigandet. Vi vet nästan allt om Ungern 1956, men nästan inget om Grekland 1944. Alla tiger.

Det därför som jag med tacksamhet slukar Newsingers lilla bok. Hur ska vi bete oss i Athen, undrade den engelske generalen 1944. "Som i en erövrad stad", svarade Churchill. Gjort är gjort kan man säga. Men vissa saker är inte gjorda. De göms undan, de glöms bort. Newsinger talar just om dessa saker.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En kärleksdikt av Sapfo

Det är svåra tider för många. För en del värre än andra. Hur mycket vi än bryr oss kan vi ändå inte göra mycket mer än att försöka fortsätta som vanligt. Därför har jag suttit i några timmar och översatt en av de mes drabbande kärleksdikter jag känner.

Min översättning är varken ortodox eller skolastisk. Det enda man kan göra när man sysslar med en stor eld är att vara ödmjuk.

Här är Safpos dikt. De gamla grekerna kallade henne Den tionde musen.

Jag hoppas ni tycker om den.


Lik en gud är den man som sitter mitt emot dig och från nära håll får njuta av din ljuvliga röst och ditt skratt som förtrollar och får mitt hjärta att smälta i mitt bröst.

Jag svär, så fort jag ser dig tappar jag rösten, min tunga torkar ut i min mun, en hemlig feber brinner i mig och jag varken ser eller hör, det brummar i mina öron, kallsvetten rinner över mig, jag darrar hela jag och blir grön som gräset och jag tänker "bara en stund till" och sedan må jag dö.   

En av de mest missförstådda dikterna

Leukonoe, fråga inte, 

det är farligt att veta 

vad gudarna ska ge mig eller dig.

Lek inte med siarna från Babylon heller.

Bättre att ta hand om det

som kommer i din väg.

Hur många fler vintrar ska du se

eller om den sista som Jupiter ger dig 

är den som nu slår strandens klippa

med vågor från det Tyrrenska havet 

- var klok, drick ditt vin.

Anpassa dina förhoppningar till en kort stund.

Medan vi pratar rinner den avundsjuka tiden

ifrån oss.

Plocka dagen utan förlitan på framtiden.


  1. Quintus Horatius Flaccus

 8 december 65 f.Kr. i Venusia, död 27 november 8 f.Kr.

Min översättning

DIENESKA

Jag minns att den ojämförlige Olof Lagercrantz stod inte ut med skribenter som skrev som ingen. Man kan inte förneka att några av Sveriges främsta journalister skriver i hans gamla tidning DN.

Men den osignerade ledaren är ett kapitel för sig. De anonyma skribenterna har odlat fram en stil som går ut på att i det stora hela samtidigt säga A och icke A. Det vimlar av uttryck som för tanken till auktoritära lärare som försöker bli snälla. "Det är viktigt att inte underskatta....samtidigt ska man inte överdriva...man måste komma ihåg...några säkra gissningar vågar man inte ha...det är dags att handla...men det är viktigt att komma ihåg att det inte är bråttom.

De ovanstående är inte citat utan fragment av artiklar som jag läst. Den första fasta kostnaden jag skaffade mig i Sverige var en prenumeration på DN. Och jag har den kvar. Men de osignerade ledarartiklarna ska man komma i håg har alltid funnits och det är inte vågat att gissa att det kan finnas folk som vill had em - folk och folk för övrigt- det kan dock vara för tidigt att överhuvudtaget ha en åsikt om detta.

Snälla, ta bort dem!

Äldre inlägg