I går, i min grekiska by, såg jag en fantastisk föreställning av Aischylos Perser, en av hans tidigaste tragedier där han tar ställning för fred och försöker trösta perserna som just hade förlorat större delen av sin här i kriget mot grekerna.

Månen var stor, natten ljum, nästan alla människor var där. Skådespelarna var uteslutande gymnasieelever. Deras späda röster och Aischylos mäktiga ord fick oss att sitta alldeles stilla med tårar i ögonen.

Allt är inte förlorat än.