Man har alltid vetat det. Medierna vinklar verkligheten så att den snarare blir mer intressant än sant. Det är ingenting som journalisterna inte vet. Det finns alltid någon som läser lagen för dem, nu senast Hans Rossling. Men var ligger felet egentligen? De allra flesta journalister jag känner är mycket hyggliga, intelligenta och välutbildade människor. Varför väljer de då att presentera en falsk bild av världen? Varför talar de inte mer om den goda bilden av världen? 

Svaret är inte smickrande för någon. Inte för journalisterna som ger efter och inte för oss läsare som aldrig blir mätta av att läsa om olyckor, katastrofer, tillkortakommanden, korruption, skandaler och liknande. Och varför blir vi aldrig mätta? Därför att det är sådana ting som är nyheter. Den lyckliga vardagen erbjuder inte någon intressant läsning. Av detta följer att behovet av spänning växer. Det är inte en tillfällighet att de mest välmående samhällena frossar i våldslitteratur och film.

Bo Strömstedt, en av de stora tidningsmakarna, brukade säga att den bästa rubriken för en artikel är ordet: FIASKO! Ingenting väcker vår läslust som det. Således ska vi inte försöka fostra journalisterna utan oss själva. Vi behöver inte mer underhållning och tidsfördriv. Vi behöver sanning, insikt och skönhet. 

Amen!