Det är svåra tider för många. För en del värre än andra. Hur mycket vi än bryr oss kan vi ändå inte göra mycket mer än att försöka fortsätta som vanligt. Därför har jag suttit i några timmar och översatt en av de mes drabbande kärleksdikter jag känner.

Min översättning är varken ortodox eller skolastisk. Det enda man kan göra när man sysslar med en stor eld är att vara ödmjuk.

Här är Safpos dikt. De gamla grekerna kallade henne Den tionde musen.

Jag hoppas ni tycker om den.


Lik en gud är den man som sitter mitt emot dig och från nära håll får njuta av din ljuvliga röst och ditt skratt som förtrollar och får mitt hjärta att smälta i mitt bröst.

Jag svär, så fort jag ser dig tappar jag rösten, min tunga torkar ut i min mun, en hemlig feber brinner i mig och jag varken ser eller hör, det brummar i mina öron, kallsvetten rinner över mig, jag darrar hela jag och blir grön som gräset och jag tänker "bara en stund till" och sedan må jag dö.