Varje gång jag skriver något om svenska språket möter jag ett monster som heter "språkets utveckling". Vad innebär det egentligen? Vad är det som närmare bestämt utvecklas?

Ord skiftar betydelse, vissa grammatiska former försvinner, det tillkommer nya utryck och ord. Det är inte så mycket att orda om även om det alltid blir diskussioner då människorna värjer sig mot vad de uppfattar som slarv.

Frågan jag ställer är: Kan denna utveckling på något sätt ske under ordnade former eller är det "föst till kvarnen" som gäller? Ett enda exempel. Det finns tre små, oerhört nyttiga ord: knappt, nästan, drygt. Finns det något att vinna på att blanda ihop dem eller ta bort något av dem? Jag betvivlar det. Är det inte bra att ha kvar dessa fina vassa skiftningarna? 

Jag tillåter mig att tycka det. Det är sorgligt varje gång en betydelse försvinner därför att vi inte längre har ord för att uttrycka det.

Vidare frågar jag mig: Kan språkets logik utvecklas? Hur skulle en sådan utveckling se ut?  Att subjekt och objekt byter plats?

Det avgörande skälet att vi förstår varandra är att språket är logiskt. Det betyder naturligtvis inte att det inte finns andra värden, som t ex estetiska, ironiska, skämtsamma o.s.v. men dessa existerar just för att de finns något att bryta emot, d.v.s. en språklig logik.

Ett språk kan per definition inte vara privat. I vanliga fall betyder detta galenskap.