Jag ser på en mycket gammal fotografi. Jag är tre år. Min unga mamma håller mig i famnen och jag ler saligt. En sak är konstig dock. Jag är klädd och kammad som en flicka. Jag trodde att min mamma längtade efter en dotter, därav min klädsel. Så fel jag hade. Achilles mor klädde honom också som en flicka för att skydda honom från alla de risker som väntade en pojke. Hon kunde inte ändra sin sons öde. Han blev den store hjälten i kriget mot Trojan och dog som en hjälte, fast inte där. Jag har klarat mig hyggligt hittills och det börjar bli för sent att dö som en hjälte. Jag har kanske inte ens ett öde.