I min bok om Herakles - antikens största hjälte - berättas det följande: Han kommer till en by och blir kungligt mottagen. På kvällens symposium medan berättar byborna om hans dåd, om hans stora sexuella kraft, om hans övernaturliga styrka. Han lyssnar smickrad, men ibland vill han ändå rätta till saker och ting. Nej, det var inte femtio ungmön på samma natt! Nej, det kom inte eld ur Hydrans mun och han hade aldrig ätit en hel oxe själv. 

Byborna vill inte lyssna på det örat. De vet bättre. De godkänner inte hans version. Han är för blyg o.s.v. Att han var med spelar ingen roll. Alla vet att åsyna vittnen är opålitliga.

Herakles inser att han har blivit större än sig själv. Hans rykte har stulit hans liv.

Det är på samma sätt med verkligheten idag. Den är kidnappad av alla rykten.