Han är en gammal man, går långsamt med böjt huvud, det snöar och han tänker

på en dikt han läste för länge sedan. 

"Tänk inte på hur många vintrar du har kvar

Drick ditt vin och plocka dagen"

Men det enda han har att plocka är flyende minnen och så några små pojkar

som spelar fotboll trots snöandet.

Då stannar han upp. Hjärta tar ett skutt. Och han är tolv-tretton år igen.

Han hade kvarterets bästa vänsterfot. Det var mycket länge sedan och alldeles

nyss.

Det är tiden.