Igår, på Bjärreds bibliotek, höll jag mitt sista föredrag. Hundratjugo människor hade kommit. Bland dem fenomenet Gottfried Grunewald, 103 år gammal, ändå självgående, vital och lika nyfiken som alltid, en herre som översätter poesi från Homeros, från Shakespeare och från Ingeborg Bachman. Med sig hade han tre volymer som gåva till mig. Detta mitt sista föredrag kunde inte ha hedrats mer.

Mitt första höll jag i Södertälje 1969. Jag tror vi var nio människor och med min blivande hustru tio. Det är länge sedan. I fyrtiosex år har jag åkt tåg, kört bil, flugit runt i Sverige och annorstädes för att tala om än det ena och än det andra. 

Jag har inte ställt in en enda gång trots feber, magsjuka, våldsamma förkylningar, förlorad röst, storm och snöoväder. 

Nu är det slut. Är det ledsamt? Ja. Är det tråkigt? Ja.

Men jag orkar inte mer.