Jag har alltid undrat vad snabbtänkheten är för egenskap. Det finns en sort som är lika snabba som kobror. En gång för länge sedan ringde jag till Lars Norén i ett ärende och jag frågade hövligt om jag störde. "Ja, svarade han, men alltför sällan." Och det kom blixtsnabbt, som om han hade repeterat detta hela förmiddagen. Voltaire var en sådan orm också. Följande kan jag inte låta bli att föra vidare. Den store filosofen ligger på dödsbädden och prästen ber honom att förneka Satan, varpå den döende säger. "Det är inte rätt stund för att skaffa sig fiender."

Vad är det för ett slags hjärna dessa människor har? Är de ständigt på defensiven? Går de omkring och förbereder sig för alla möjliga anfall? Är de svaga mer snabbtänkta än de starka? Men en notorisk översittare som Churchill kunde också vara mycket snabb.

Jag tillhör den olyckliga kategori som finner de dräpande svaren två timmar senare och värre har det blivit på svenska. Hemma kan vi inte gräla. Ingen av oss är snabbtänkt. Min hustru får tårar i ögonen för ingenting och jag står stum och stirrar på henne.

Det är arketypen för våra gräl. Det hade varit roligare om vi var lite snabbtänkta.