"Vi köper alla gamla guldsmycken och silverkärl, allt kontant med fördelaktiga priser." Sådana lappar dyker upp överallt i Athen. Innanför höghusets ingång, på parkerade bilars fönsterrutor, på väggar och murar, på elverkets stolpar. Man får dem även direkt i handen. Jag minns det som i går. Så såg det ut mellan 1945 och 1950. Hushållen sålde allt. För att klara sig en dag till. Mormors gamla brosch, mammas bröllopsring, guldtänder, gamla vaser och vattenkannor; allt sålde man.

Det är ett säkert tecken på en ekonomisk kris utan återvändo. Ändå överlevde vi den gången. Människorna ska överleva denna gång också. Under en promenad i parken såg jag en ung mamma dela en banan i två bitar för sina två små pojkar, som accepterade denna delning utan någon protest alls.

De hade lärt det viktigaste av allt. Att det står en människa till alldeles bredvid.